Sommarnovellen

Heej bloggen!

Anmälde mig för ett tag sen till sommartävlingen ”skriv din egen sommarnovell” i Hemmets Journal. Eftersom skrivande alltid har varit min största penssionering (heter det så?) så tvekade jag inte en sekund innan jag beslöt mig för att anta utmaningen. Vinner jag tävlingen får jag fortsätta novellen med flera kapitel, så alla mina små gullepluttar gå in på www.hemetsjournal/sommarnovellen.se och rösta på mitt bidrag! Puss puss! XXX ^^

Svett-Pelle - en historia om livets lyckliga missöden

Kapitel 1

Han kallades för Svett-Pelle och gick i min paralellklass i
lågstadiet. En kraftigt överviktig och blek typ som inte spenderade
sin tid med så mycket annat än att existera. Jag minns att man ofta
såg honom sittandes på ett brunnslock vid skolgårdens dikesren,
grådaskig i ansiktet av avgaserna från bilarna som susade förbi på
motorvägen intill. Svett-Pelle var som ni förstår mobbad, men inte
enbart för sitt utseende, han läspade också och hade inåtgående
farkkun som högst antagligen var köpta på loppis. Inte nog med det,
han var dessutom hemma från en liten by i utkanten av den
Väståboländska skärgården där folk pratade den vidrigaste bondtölps
dialekten som världen någonsin hade fått ådragas med. Dessa ord hade
yttrats av skolans sadistiske rektor Ulrik Franken-Karlsson under en
kafferast i lärarrummet. Olyckligtvis hade rektorns vredesutbrott
ljudit högt i alla korridorer när någon samtidigt råkat komma åt
talknappen till skolans högtalarsystem.

Svett-Pelle hade det inte lätt i sina ungdomsdagar. En gråmulen
decembernatt fick han uppleva höjdpunkten i sin karriär som skolans
mobboffer när han bands fast runt klätterställningen med sina
grönspräckliga långkalsonger över huvudet. Många skulle ha trott att
Svett-Pelles mått var rågat, men icke. Han slutförde sitt studieår och
hängde sig istället en solig julimorgon från gråstenskyrkans
klocktorn.

Daggen glittgade i det strålande sommarvädret. Jag kunde inte tygla
min nyfikenhet och begav mig av mot kyrkogården för att se ifall
ryktet om Svett-Pelle stämde. Det var då jag råkade hitta den skymda
ingången till källaren. Sakta öppnade jag den knirrande källarluckan
och tassade ner för trapporna. Ett svagt dimmigt ljus skymtade längst
ner. Jag stelnade till när ett hickande ljud plötsligt hördes. Med
kalla kårar längs ryggraden smög jag den sista biten ner för
trapporna, och det var då jag såg honom, Mats. Mats, rektor Ulrik
Franken-Karlssons styvson! Han satte vid ett litet träbord och hade
just korkat en flaska vin. Jag såg mig förundrat omkring och märkte
till min stora glädje och förvåning att jag hamnat mitt i kyrkans
vinförråd!

fortsättning följer...(kanske ;) )

Hoppas ni njöt av läsningen! Puss! xxx